När jag arbetade inom hotell och restaurang som timanställd under 90-talet så blev jag väldigt förvånad när jag efter anställningsintervjun, fick informationen om att jag var tvungen att ha på mig helsvarta kläder och skor. På den tiden var jag gravid och hade i princip bara ett par skor som jag kunde gå och stå i hela dagarna, och dom var dessvärre inte svarta. En t-shirt och ett par helsvarta byxor lyckades jag rota fram, men skorna höll på att bli en dyr affär. Jag minns att jag tyckte det var konstigt att jag som timanställd skulle stå för arbetskläderna. Framförallt när det var tvång om hur dessa skulle se ut. Jag lyckades hitta ett par billigare skor som var svarta men som jag aldrig använde annat än när jag arbetade och som jag fick väldigt ont i både fötter och ben av att gå och stå i under 8-9 timmar.
Arbetsbyxor i stretch
När jag var gravid hade jag dessutom behövt ha ett par riktiga arbetsbyxor i stretch för att jag skulle kunna känna mig bekväm och utföra mina sysslor ordentligt och någorlunda smidigt. Men på den tiden tror jag inte ens att det fanns arbetsbyxor i stretch. Om det är arbetsgivaren som betalat kläderna och kräver att du har på dig dem ska företaget stå för tvätten. Det står till exempel i kollektivavtalet för lager- och e-handel att företaget ska ge alla anställda överdragskläder eller pengar till det och fri tvätt. Jag frågade min arbetsgivare om jag var tvungen att bekosta mina arbetskläder på egen hand?! Svaret var ja.
Regler för arbetskläder
Läser jag vad som står i reglerna nuförtiden om arbetskläder så har jag tolkat det som att jag måste ha på mig kläder OM arbetsgivaren bekostar dessa men om det t ex. inte finns några kläder som passar (och jag hade ju egentligen inga som passade) då kan arbetsgivaren betala för något liknande det du måste ha på dig. Men jag kan inte läsa mig till att de måste betala för kläderna. Jag vet fortfarande inte om det var rätt av arbetsgivaren att kräva detta av mig.